Hej världen!

Tack för alla möjligheter jag har att hela tiden utvecklas och att jag nu äntligen vågar göra det från hjärtat. Tänk att jag nästan är 40 år gammal innan jag kom på det. Inte utifrån vad samhället tycker är acceptabelt och bra, inte utifrån vad mina föräldrar och vänner tycker är acceptabelt och bra, utan utifrån vad jag i hjärtat känner är rätt. Det är en härlig känsla och jag har en underbar man som älskar mig för den styrka jag besitter i att våga gör detta. Jag har alltid drömt om att kunna förändra och förbättra och ingen runt omkring mig har nog någonsin förstått mig, utan velat stoppa in mig i ett fack där jag absolut inte passade in. Det som har varit viktigt för mig har inte varit viktigt för min omgivning och det är motigt många gånger att växa upp så. Tyvärr så fann jag mig i att ta på mig rollen som misslyckad istället för att förstå att det var annorlunda jag var och inget annat. Idag känner jag mig inte längre annorlunda för jag inser att världen är oändligt stor och full av människor som alla är annorlunda. Utifrån ett barns perspektiv i en familj som drar åt ett håll så är det lätt att uppfatta sig som fel, men nu inser jag att jag är familjens gala inspiratör och i slutändan så möts vi utifrån de underbara och oliktänkande personer vi faktiskt är i kärlek. Jag ser med kärlek på min uppväxt och på alla de människor som färgat mig. Jag ser med kärlek på min utbrändhet, en gåva till början mot uppvaknandet. Jag tackar alla människor runt omkring mig för att jag nu äntligen börjar försåt att det jag brinner för är viktigt, oändligt viktigt. Jag har en uppgift precis som alla andra och jag ler när jag tänker på alla de människor jag redan hunnit skänka hopp. Jag är tacksam för att jag har fått hjälpa så många må så mycket bättre redan. Det gör mig lycklig att tänka på alla som jag kommer att hjälpa framöver. Jag har ett helt liv kvar att utvecklas och bli grymt bra på det jag faktiskt älskar. Vad kan vara mera givande!

5 oktober, 2012Permalink Leave a comment

Kommentera